Och hon sombara bad om 1 helt par (strumpor)

Illigal tuktslägga; helt plötsligt din rätt som penningsinbringare. Skamvrån är där du håller henne gömd, plockar ett strå i taget. Sakta sakta för långsammaste möjliga pina. Ringa övertramp, du sade. Den vackra dress du bör min sköna (läs slinka) äro din skrud inför nattens heta fall. Och vilket fall! Återfall av möglad fallenhet för nådens missfall. Ett infall, du sade.

365

Avelsdjur. Kvinnoskötet låg ovillkorligt i vädret, människovärdet nermonterat för timmar sedan. Det slits och bänds; i lår, blygd. I hår. Vardagsrutinen finner sin början, finner sitt slut, vid ruin. Hennes blodstänkta ögon nådber, orken för upprät ställning hade spolats ned tillsammans med hans frätande bejakningvätska. Lusten brann i hans ådror, allt medan han sköt sina skottsalvor över hustruns barm. Igår föddes deras rosensköna son. Det är livet, det.

Ingen vill vara 4kantig

Allmogestaden, med alla sina Allmogefamiljer, Allmogeskolor och Allmogeregler. Ja, Allmogereglerna är värst. Hon avskyr Allmogereglerna, de skapar förvirring i hennes stökiga vardagssäng. Hon föredrar Vardagsregler, Vardagsstad, Vardagsskolor och varför inte Vardagsfamiljer? Ja, faktiskt Vardag. Får det lov att vara Vardag. Får det lov att vara Allmoge? Ja, i senare eftertanke vill hon nog ha en Vardag. Ja tack! Det blir nog bra så. Alldeles lagom. Vardag. Var dag, tack!

2008

Avlångslandet simmar i hav, strandar vid drömlandet. Önskedrömlandet. Vill segla tillsammans bort, ingen sökning efter livskamrat, bara färdvän. Det nalkas nattligheter, månglans droppar tunna skärvor på gran och sly. Det ville sig aldrig, närheten alltså. Vidsträckt landskap fick aldrig sin näste, dårskap hann före. Sand och berg kvävde flodsådrans flöde, sommarhetta blev solrymdshetta. Förgäves, hennes önskeland andas aldrig mer.

2 av hur många?

Dom var två frodiga kvinnor, dikternas allraste skönhets-skönheter. Nummer ett och nummer två, staplade rosenkinder och ömhetsläppar, fann dalarna djupa men mossigt vidunderligt rofyllda. Asplöven darrade inte i deras värld, de fyllde ögon med färg av guldskimmrande ådror. HA HA det finns levande varelser i min mage utbrast de i sommarfyllt skri, de kittlar mina tår, kammar mitt eldflammiga hår, fyller min mun med ordvalsklotter av finaste valör!!

1 manus och sjuttioelva klippningar

Det bor en slumrerska i hennes ögon, under valvet av sökande moln finner hon sin ro när du är henne frånrest. Bortom blåbärskullar, bortom slånbärsskyar, bortom vindränkta sängkläder. Säg henne, du finner väl bladet hon skrev förtvivlat, boken hon sände tom? Frankerat och adresserat, till bortskänt skamvrå. Det var det hon kände; stumhet inför orossky. Svart och underbar. Förtrollande, hon sade. Men farlig. Förbered kapellet, vågor finner lätt sina stigar. Under rosentaggar, under granrisets tak, på öppen vid ängsbädd. Ögonlocken faller, landet av skapelsen finner sig invigd och famnad. Det finns där en morgondag som väntar, på henne och henne och henne och henne. Och henne.

3 nyanser av känsla

Poängen med det hela var väl att räfsa ord? Bland löv finnas mycket. Gult. Brunt. Rött. Inte grönt. Ledsamt. Nog.

3kvm fristad

Dedikera mera. Återgå naken utan skam för vad som visas. Hon där borta slänger dig en blick Kom och gör mig vilseledd och lycklig. Okontaktbar och skön. Släck törst. Kom nu. Kom Undabe dig inte uppdrag. Rena rama prydnadssaken. Hon av porslin. Bräcklig. Förra året fick hon limmas åtta gånger. Nu går hon inte längre att sälja.

1 återgång, ingen återvändo

Miserabelt faktum. Ekot som skakade tinning. Mor hennes hade ljugit. Sedan födsel. Förskingrat. Hon lyfte locket, lade det på tröskeln. Under mattan. Dit sopar man skit. Dammsugit hade hon redan gjort två gånger den dagen. Famna henne? Berättlser om liten docka. Hon ville höra dem. Dumhet. Tydligen.

Kringgå aldrig extra 10-tal

Hon tjänar stålar. Hon är vackrast på denna äng. Ungdomskåt trots 72. Märkligt, tycker du. Märklig. Är hennes tanke om dig. Om du bara vågade. Vara fri. Vara lättsam, aldrig svår. Som hon. 72(!). Din man eller kvinna lämnar dig för 72. Hennes namn är inget namn. Du förlorar stormslaget hon startade. Kvinnan över ditt huvud flyger, du vet svalor gör sådant vid oväderskvällar. Beslagta sinne och förnuft. Inse. Faktumet är sällan rent. Ej heller fabulöst. Köpslå. Bli 72.

0

Låtsas inte. Ser dock bara på. Andningsgöra. Hyperventilering. Imorgon kanske en annan dag. Men aldrig ett måste. Hemlighet att bära. Tung klyscha. Disikerar flitigt rader, blandar och sorterar om.
*
Vad förväntas?
*
Hon svara med att somna.
*
Försvinn, försvinn, försvinn.
*
Transparent vardag alltid förgäves. Lyssnar till dova lämningar. försvinn.

1 2 3 BRYT

I kursiv stil berättade hon händelseförloppet. Skapelseberättelsen. Ruta ett, som följdes av vecka tre, och år åtta. Ensama. Aldrig egentligen fria. Att stanna på vägen. I staden. På stranden. Ingenstans. Men ändå var ni två. I en. Som blev ingen. Som blev ingen. Som blev. Ingen.
*
Hon övar detta stycke var natt.
*
Går. Vidare. Ett stenkast. Bort.

2008 är året från och med nu

Kalla det kärlek. Lek. Kär i lek. Ja, det är hon. Lekfull.

X6kg 16X cm borttappad

Fosterställning. Hon ligger i svart linne. Fosterställning, illa skapad. Perversion enda svaret. Men frågan? Ingen nödvändighet. Hon vet ändå. Det går väl tåg, plan. Färdmedel är inget problem. Men fötterna blöder. Bristningsgräns.
*
Mamman hade egen säg. Med man. Annan kärlek.
*
Perversion enda svaret.

1 av hur många omöjligheter?

Hon går baklänges i hopp om återseende.

24h7

Hon skriver natten som var med storstadsläppar. Röda? Vet ej. Det var mörkt så som sena timmar oftast är. Hon hör hennes skrivmaskin knappra. I huvudet. Det är så mycket. Oändlighetstal, oändlighetstal. Åter, åter, åter. Igen. Tungor böjs för att yttra dina fingrars möte. Känslor i VERSALER skriker. Adjektivslistan letar sig utanför dörren, bortåt. Iväg. Kanske hem. Till dig. Kanske till skolan. Hon glänser: "Fröken, jag har kommit på så många nya ord!"

33 par på 1 vecka

Hon ville ha något konkret viktigt på listan of what to do. Sådant som glänser. Filosofisk storhet. Underverk. Nej, det var visst dags att byta trosor. Bryt!

Allting är lika med 2

Hon är diskret. Storleksmässigt ganska så lagom, men anletsdrag som en nyponros. Vildvuxen och kär. Det berörde inte dagslägets situation. Kärleken, alltså. Telefonen ringde ofta. Var sekund. Hon log åt den och sade: "Kanske imorgon. Mor min ville så. " Hon befann sig mellan samvetskval och bortglömd scenkonst. Nerbäddad ilska drack hennes ork. Ork? Pappret förblev denna dag orört.

2in1

Hon bedyrar att sanningen inte är modifierad. Kanske modellerad. I mjuk pastell. Lite lenare. Sant.

0.84 eller himmellös

Hon rakade benen flitigt var vecka. Men hennes mor stod med pekpinnen i vädret och sa att onani var att bryta bandet med Gud. Hon tänkte att skatten är då ganska dyr i dessa tider.

3 månader om året

Hon funderade ofta på digniteten i deras uttalanden. Fanns där någon baktanke? Hon hade en skål gröt som skulle ätas färdigt. Men varför skall glassen få vänta till sommaren? En kopp kaffe får nog räcka. Hon blev inte klok på det där. Reste sig och snurrade sjutton varv. Yrsel var ett faktum.

10 X Evighetssyndrom

Hon önskade sig perfektion i vardagspresent. Posten skickade henne bara reklam.

19/?

Det var kanske imorgon. Hon såg läget som en chans att leta besvärligheter. Och te fick henne att grubbla. Tio koppar av livsnödvändigheter. Konkretisera inte för mycket. Det ger inblick i allt för stora värk (verk?). Klänningen hon låtsades ha klädde henne väl. Hon ska nog bära den imorgon. En håruppsättning vore nog också på sin plats.
*
Plats.

175* C i 100 År

Kommer du ihåg vad du sa till henne när du sov? Hon söker efter något att handlägga. Publicera.

*

Orden försvann, går det lika bra med en blyertsskiss?

*

Kommer du ihåg?

*

Han tvättade lakanen igår.

1) Distansfenomen 2) Ingenting...(&...)

Säg att det är så, säg att det är så. Så. Säg det. Att kaffesumpen dolde ett gensvar. Att brevet som sändes fel egentligen var menat att aldrig ens blivit tänkt. För hon läste orden finstilt. Till frukosten. Att klä sig önskade hon att hon kunde. Sessa, ibland. Nu helst en hel parad. Av teatereffekt. Du; en stilblomma i hennes skugga. Karaktär, säger dom. Karaktär.

05.30 och under sängen finns just ingenting

Av den som fann kärleken men förlorade sig i längtan: "Saknar dörren handtag?"

3 bara ben & 1 kärlek

Det frikostiga språket var inget hon valde. Grodorna kväkte som efter annans dramatiska manus. Till det bör tilläggas att inte ens rösten var hennes egna. Hon ville i alla fall få dig att tro. Det. Bekymmret var att du aldrig varit av någon troende karaktär. Där var ni lika. Du och hon. Som bär. Blåbär, kanske. Hon äter sina med mjölk och en aning socker. Inte för mycket dock. Det skulle ta udden av er belåtenhet. I sängen äter hon bara i smyg.

26 (!) Fritagning (?)

Det var inte repet runt halsen som fick tanken att växa. Nej, inte heller dåren som sa att livet alltid fann en väg in på festlig bakgårdskväll. Det var när hon flög tre kilometer, för att höra tystnaden tala osanningen hon bara lätt vågat smaka på. Då kudden var lätt obekväm fanns andra syner som lätt störde denna illusion. Då begav hon sig naken ut i snön för att skapa andra inbillningsfoster. Tillslut sprang vildvittror runt hennes snår. Hon fann dem fridsamt vackra. Det var här hon fick sin allra första kyss. Ibland sitter hon där sömndrucken och väntar. Men bara om natten, om dagen längtar hon. Till natten.

Låt Nr 5 i Album 2

Hon frågade träden om viskningar, om de kunde behålla en hemlighet. De bad om tystnad. Största möjliga. Chokladen kallnade, och fåglarna pickade på halväten frukt. Det var bara det som fattades henne. Hon log och tänkte på blommande säd. Och störtdykningar. Att landet vid havet saknade färg var för henne nu betydelselöst.

79:08

Damen såg ut att ha en längtan. Efter egen bortgång.

...efter 00:00 men innan 00:01 (?!)

Då hon först lugnande blottade de formade fötterna, sedan det frusna stycke konstnärlig arm , sedan låren som hon lätt ville smeka med tankar...hon kom aldrig längre då regnet piskade ivrigt mot ruta ett.

1(A...)

I hyllan hennes finns damm. Gräver hon riktigt noggrannt finner hon sina verb uttryckta i VERSALER. Hon gräver ofta för att minnas.

(!) 24-25

När dom knullade varandra fanns inget annat än deras salta kroppsvätskors sammanblandning. Det flöt ut i en skamlös pöl mitt i det blanka rummet, och hon låtsades att det fanns ett block att teckna i. Hon skulle avbilda ett träd och hon skulle sitta och speja högst upp i lövens krona. En timme senare blev det istället några få ord. Men det gör inget, för teckna har aldrig varit hennes starka sida.

6% saknad

Det bildas lätt en ålderlig rynka mellan hennes djupblå ögon. Men bara när hon tänker på bussresan över till andra sidan. Det skumpar så väldigt, att magen och hjärnan lätt byter plats. Är det det som kallas magkänsla?

(?) 1982

Det hon tog på allra största allvar var hennes katt. Och hennes kök såklart. Hon log ofta vid tanken på dessa små företeelser av ljus. Dagsljus. Hon grät om natten. I mörkret försvann all vacker interiör, all rörlig stämning. Om hösten var hon en lönnmörderska. Hon tog då ingens parti.

! (1)

I hörnet av andra sidan rummet satt en kvinna. Hon nämnde nog något om ryggradslösa djur. Jag skrattade men tog henne på allra största allvar. Det var ju trots allt en lördagskväll.